en sen höst kväll 2006, då helt plötsligt nått hände!

Jag har alltid tyckt att nått är fel på mig, låren, magen, ansiktet, armar. Det har alltid suttit i mitt bakhuvud.

Men en höst kväll 2006 så hade jag andra världskriget med min mamma, vi bråkade som aldrig förr.. och jag har en sjukdom som heter Asperger Syndrom, så när jag var liten/mindre så kunde jag göra mkt saker som va väldigt jobba för mina föräldrar, kunde bli väldigt galen, bara stå och skrika och slå mamma och pappa kasta saker och en hel del andra saker.

Så denna kvällen fick jag ett såkallade utbrott, skrek så mkt så tappade nästan luften, putade ut mamma ur mitt rum och smällde igen min dörr... Jag försökte lunga ner mig, jag stod upp och helt plötsligt så började jag kräkas ut på mitt golv, jag kännde mig väldigt lung efter att ha gjort det. Men fattade inte riktigt vad som hände, jag gick iaf ut och hämtade papper på toan och torkade upp allt.

Efter det så gick jag ut och försökte prata med mamma som satt i soffan och kollade på tv med min pappa och lilla syster. Hon ville såklart inte prata med mig, men jag slängde ut mig nått sånt här i denna stilen " jag har kräkts på mitt golv" då säger mamma och pappa att aha och? du gör det bara för att få uppmärksamhet. Gick in på mitt rum igen smällde igen dörren och sen va det inte så mkt med det.!

Vi blev vänner dagen efter, det gick några dagar och jag är en sån människa som alltid har älskat mat. Men började ät lite väl mycket, och kände mig jätte tjock och efter en liten kortstund efter att jag hade ätit så kännde jag att maten började komma upp, gick på toan och kräktes upp all mat, jag stoppade inte ens några fingar i halsen det kom av sig själv. Kännde men en gång efter, oh vad skönt, känner mig mkt bätte nu!

Tog kanske max en kvart så började jag små äta på nått annat, samma sak där, blev svullen och tjock gick på toa igen.

Så där började det, och blev fast vid det helt över en dag så fick jag en sjukdom som jag kan dö av, som jag inser först nu efter 4 år om jag inte slutar nu så vet man inte om jag har några tänder om en månad eller om mitt hjärta stannar. Så har bestämt mig att nu ska jag sluta!

Det va en liten kort verison om hur det började.

Sluta inte läs, för kommer att berätta allt under dessa 4 snart 4 /2 år, vilken hjälp som jag fått som jag vägrat gå till, hur en av mina bästa kompisar reagerade när jag berättade det, när mina föräldrar kom på mig, hur jag har mått, vad jag har tagtit för tabbleter för att gå ner i vikt för att ha trott att det kan få mig sluta, extat allt, för jag vet att ni går igenom samma sak som jag ,tänker på samma sätt. Kan va skönt att ha någon som verkligen förstår vad man går igenom.

En sak som jag nygligen kom på, Live, Laugh & Love !
Natti.
/ Hanna